Välkommen till mitt lilla krypin, denna blogg handlar om min väg tillbaka efter några års uppehåll från löpningen pga av stressfraktur och struma och min vägen dit som kommer kantas av blod som droppar, svett som rinner, tårar som faller, skratt som förgyller, mjölksyra som sprutar, adrenalinkickar, hinder att överkomma, gränser att spränga, tider att jaga, mål att slå och en jäkla massa träningsmil i benen! Om tankens kraft att bli det bästa man kan bli för att nå dit man vill. Så läs och inspireras, för ni är varmt välkomna att följa med på mina äventyr mot mina mål!

Motto

--- Tough Times Don't Last. Tough People Do!!!

--- Desire Is The Most Importent Factor In Success
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

lördagen den 30:e januari 2010

Plocka ner mig någon, jag är hög på endorfiner!


Precis hemkommen från mitt långpass på 91min 15km. Gick så grymt bra!!! En av de där få gångerna man känner att man skulle kunna hålla på hur länge som helst inföll sig och om jag inte hade stoppat mig själv hade jag säkert kunnat springa dubbelt så långt, no problem. Men eftersom jag tidigare haft problem med benhinnorna ville jag inte köra på för hårt och för länge och påfresta dem för mycket nu när dem har blivit bra igen, bättre köra på den säkra sidan!
Vissa som läser detta skrattar säkert åt min benämning "långpass" angående 1,5mils löpning men för mig är ett långpass allt över 1mil. Sen får ni säga va ni vill men det är så jag kör och kommer alltid att köra på!

Har börjat köra med min pulsklocka igen och jag tycker att passen blir mycket trevligare och mer behagliga när man håller koll på pulsen och inte kör på för hårt. Ett av mina misstag förut var att jag även på långpassen då man ska köra i lungt "prat tempo" körde på i mitt vanliga gamla tempo vilket var allt för hårt för att kroppen skulle kunna återhämta sig under passet. Nu kan jag hålla koll på pulsen och få ut mer av min träning, i mitt fall innebär det att ligga på en puls på ca 150. Var bitande kallt i kinderna, så började med en lång uppvärmning för att bli varm och go och göra den redo för lite högre tempo. Ökade sedan på tempot lite till "prat tempo" och låg där under hela passet i en jämn och skön takt och benen gick på som i trans utan att det kändes jobbigt. Mycket spring i benen trots ganska så hårda trainerpass i veckan och gårdagens simpass. Innan jag visste ordet av hade jag averkat 15km bara sådär, grymt cool känsla! Trots att det var väldigt kallt ute idag ca -14 när jag begav mig av gjorde det inget, för det glömdes bort när solen var framme och värmde och gjorde det fina vinterlandskapet otroligt vackert med all den gnistrande snön omkring mig ut med kanalen. Gillar inte vintern annars men dagar som denna måste även en vinter hatar som jag erkänna att det är härligt med en riktig vinter med och allt vad det innebär iaf för en stund när man är hög på endorfiner!

Långdistans löpning
Tid: 91min
Sträcka: 15km
Tempo: 06:04 min/km
Maxpuls: 177
Medelpuls: 150

Nu ska det fyllas på med en massa mat har redan fått i mig lite godis i väntan på den riktiga maten. Man blir så himla hungrig efter ett långpass som detta tycker jag och man kan gå och små äta resten av dagen utan att bli mätt! Är det bara jag som känner så???

2 kommentarer:

  1. Åh så underbart att läsa Sara, blir riktigt glad för din skull!! :)

    Ang långpassdistans och sådär, din uppvärmning på cykeln är nog ett spinningpass för mig...hehe ;)

    SvaraRadera
  2. Åh vad härligt att vara hög på endorfiner:-)
    Det är det bästa!!

    Grymt bra jobbat!!

    SvaraRadera