De ca två senaste månaderna har varit väldigt tuffa för mig och mitt cykel-jag. Efter både knäskada och en förkylning som satt sina klor hårt om mig och inte riktigt vilja släppa taget i första hand börjar jag nu så saktligen kunna återgå till mitt gamla cykel-jag igen. Knäskadan är borta (bara lite stelhet kvar) och ja förkylningen är väl inte helt puts väck eftersom jag fortfarande har känningar i min knäppa hals, men väljer nu efter mycket om och men och noga övervägande, att börja träna väldigt lugnt iaf, ska poängteras trots detta, för att se om det kan släppa av lite härlig träning. Jag har under denna tid bott i något av en slags dimmig värld, där det konstant funnits något som oroat mig och som gnagt ordentligt. Inget kul att jämnt och ständigt gå runt och känna oro för något. Så nu när jag tagit bort vissa av dessa faktorer som påverkat mig negativt den senaste tiden, känner jag nu en sådan lättnad att jag svävar på små moln ja eller nu kanske vi inte ska överdriva här men ni fattar vad jag menar. En skön lättnads känsla och en kropp som har fyllds med glädje igen, det tackar man inte nej till precis.
Äntligen har dimman lättat och solen börjar titta fram igen :) För att vara metaforisk! Så bestämde mig i morse efter lunch för att prova att ta en lugn cykeltur ute i solen som byts mot regnvädret från igår. För att äntligen få känna på kroppen och se hur knät och formen kändes efter sådan lång tid utan någon "riktig" träning. Så gav mig av ut mot Arkösundsvägen en fin rak väg som var fint sopad (sopade vägar är en kärleks förklaring till en cyklist:). Bestämde mig innan passet att hur bra det än går får du inte köra mer än 30min för att verkligen känna på kroppen och se hur det virus som antagligen fortfarande ligger gömt någonstans i min kropp reagerar, vill inte vara för dumdristig!
Värmde upp de första 10min i lugnt fart med lågt motstånd. Sedan ökade jag på farten och motståndet en aning. Under hela tiden var jag vaksam för minsta känning från kroppen. Kändes dock toppen hela rundan, ja eller förutom lite stel i baklåren från styrketräning men annars gick det över förväntan tycker jag, lätt och smidigt. Skönt att äntligen få komma ut och känna lite fart i kroppen efter sådan lång tid som soffpotatis hahaha! Fick även tillfälle att testa min nya snygga klubbdress för CK Hymer (fler bilder kommer).
LVG - Distanspass lugnt
Tid: 30min
Sträcka: 13,1km
Hastighet: 26,2km/h
Maxpuls: 145
Medelpuls: 126
Medelkadens: 86
Tack till alla ni som kommit med peppande kommentarer och mail under denna tid som jag varit sjuk, skadad och inte mått så bra. Det uppskattar jag verkligen :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar