Välkommen till mitt lilla krypin, denna blogg handlar om min väg tillbaka efter några års uppehåll från löpningen pga av stressfraktur och struma och min vägen dit som kommer kantas av blod som droppar, svett som rinner, tårar som faller, skratt som förgyller, mjölksyra som sprutar, adrenalinkickar, hinder att överkomma, gränser att spränga, tider att jaga, mål att slå och en jäkla massa träningsmil i benen! Om tankens kraft att bli det bästa man kan bli för att nå dit man vill. Så läs och inspireras, för ni är varmt välkomna att följa med på mina äventyr mot mina mål!

Motto

--- Tough Times Don't Last. Tough People Do!!!

--- Desire Is The Most Importent Factor In Success
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

torsdagen den 28:e oktober 2010

Ironwomen

Idag har varit en sådan där dag ni vet då det mesta känts segt, tråkigt och gått helt fel plus att jag vaknade med världens dunkande huvudvärk...toppen, det är ofta sådana här dagar man önskade att man kunde gå och lägga sig igen och dagen var över lika snabbt som den började..tyvärr går ju inte det så bara att bita ihop för bryta ihop vill man ju inte!

Bestämde mig så här på kvällskvisten att jag VERKLIGEN behövde ut och springa av mig så jag blev av med all denna negativa energi som förföljt mig hela dagen och istället ersätter den med en massa sprudlande endorfiner. Fick bli ett fartlekspass då intervaller inte kändes så optimalt i beckmörker, sen var det ju inte länge sen jag var sjuk så dumt att ta ut sig för mycket nu i början med. Började med en lugn skön uppvärmning för att starta igång maskineriet och ökade sedan på farten som bara den kutade som en idiot uppför alla backar och tog det lugnt nerför, även på rak sträckorna la jag på ett kol men försökte då tänka mer på hållningen än på farten. Fick till ett jävligt härligt pass:) Benen kändes kanon, steget spänstigt och farten snabb vad mer kan man önska!? Ja en massa men ni fattar....

Blodsmaken gör sig fortfarande påmind och jag lär knappast behöva käka några järntillskott på hela veckan så mycket järnsmak som jag fortfarande känner....härlig känsla när man tagit ut sig så lungorna blöder, benen svider och man mår illa och känner sig allmänt yr....är man knäpp eller är man!? Hahahah


God natt på er, Ironwomen

Löpning - fartlek
Underlag: asfalt
Tid: 60min
Medelpuls: 154
Maxpuls: 183 av 195

0 kommentarer:

Skicka en kommentar