Sabbla vader grrrr....

Den ondande träningsvärken som var riktigt plågande igår var mycket bättre idag, bara magmusklerna som fortfarande brände ordentligt varje gång jag skrattade, men ett 6-pack är ju aldrig fel...beachen 2011 se upp;)

Efter lite beslutsångest under förmiddagen om jag skulle dra in till stan och springa Åbackarna runt som jag inte gjort på en evighet och gärna ville uppleva de gamla fina minnena där ifrån igen. Kom jag helt enkelt fram till att det tyvärr inte skulle hinnas med...om jag inte ville komma svettig och dan till körskolan i full löparutstyrsel vill säga!

Så istället blev det ännu ett skönt kvällspass i nattens mörker med en stjärnklar himel och sådär kyligt så att det rök från varje andetag. Hade inte allt för höga förväntningar då jag igår hade världens träningsvärk i benen. Under uppvärmningen kändes det som jag sprang med två benproteser som inte alls ville vara med på noterna. Men sisådär efter 20min släppte det plötsligt och jag kunde känna benen vakna till liv igen efter en stunds dvala. Det flöt på bra i ett skönt tempo. Kändes mig nästan oförskämt pigg när passet var över efter 45min. Känns som jag hittar tillbaka mer och mer till min löpstil efter var pass som går, vilket är härligt:)
Dock och nu kommer det där dock igen kändes de sabla vaderna av igen, tror det kan vara soleus som trilskas och är blir stel på något sätt (otränad kanske med för mycket cykling?), riktigt iiriterande vartfall. Släpper vissa stunder och kommer tillbaka då och då under passen för att sen försvinna igen. Verkar inte vara något allvarligt för med lite is-terapi, massage, linnex och stödisar så är det ok till nästa pass....hoppas bara att det kunde släppa helt!!!


Någon som upplevt någon liknande känsla med ont på insidan av vaden??? Känns av grymt mycket då jag stretchar vaden och liksom sitter ner på huk med ena benet upp tryckandes med kroppen mot det. Bättre när jag inte streatchar vaderna konstigt nog???

Löpning
Underlag: asfalt
Tid: 45min
Medelpuls: 154
Maxpuls: 175

Klurar

Jag sitter och klurar så det knakar. Vad är det jag klurar på då? Jo om jag ska åka in till stan och springa runt Strömmen, en fin slinga med mestadels grusväg runt Industrilandskapet här i Norpan, mysig och fin sträcka. Har ju enbart sprungit asfalt och tänkte att det kunde vara bra att variera sig lite för mina små bens skull!

Men sen kommer det stora men jag vill ju springa min runda här i Lindö oxå under mörkrets fina himel och vem vet kanske även stjärnklart ikväll med? Beslutsångesten är stor kan jag säga....gaaahhh. Men tror det får bli Strömmen ändå, då min vad kommer tacka mig för det:)

Med lite lunch i mage så kommer jag nog bli lite klokare på saken!? Fortsättning följer som man säger...

Tålamod

Det gör ont precis överallt just nu. Varje andetag smärtar och att skratta är helt uteslutet – charmigt värre eller hur?! Min grennära styrka plus lite nya magövningar verkar ha gjort sussen, för det känns idag må jag säga. Då känner man att man lever. Härligt, härligt:)

Blev trainer idag som vanligt nu när man inte kan kuta varje dag, innan man vant kroppen vid den nya belastningen igen som det innebär när jag skall för flytta denna 50kg kropp flera löpsteg varje pass. Det gäller att ta det lilla lugna. För vem har bråtom?! Hmm JAG jag vill så mycket och att det ska ske med än gång NU. Jag har inget tålamod att vänta men har nu fattat att inget händer över en natt utan man får ha en stor skopa tålamod och låta det ta sin tid för innan jag vet ordet av kommer jag vara där jag vill vara inom snar framtid!

Kände av min högra vad en aning idag men inget alarmerande tror det enbart är soleus som blivit lite stel och dan, har kännt detta efter nästan alla löppass och har inte blivit värre precis, så får se hur det känns i morgon under min 45min runda...bära eller brista det är frågan?
Får se om mina 75min på trainern kunde spola bort lite av stelheten och slaggprodukterna som satt sig sen gårdagens tuffa löppass. Tyckte iaf att benen/vaden kändes mjukare efter att jag torterat dem på trainern. Gud va slut jag blev då. Helt utpumpad, mådde till och med illa sista 15min och ändå tycker jag inte att jag tokkörde? Fick till och med en ny maxpuls 203 mot mina 195 som jag alltid haft förrut. Kan kanske bero på överhettning och att jag drack lite dåligt...inte ens 5dl, fy på mig. Men har så svårt att dricka när jag tränar hårt, även om jag dricker lite i taget känns det som det skvalpar i hela magen..uschi. Någon som har några tips jag kan ta till för att lösa detta???

Skönt med ett varmt och skönt bad för min onda och ajande stackars kropp. Den måste ju vara på topp o pigg i morgon med då jag ska utsätta den för en massa utmaningar igen:)

Trainer
Tid: 1h 15min
Medelpuls: 142
Maxpuls: 203
Medelkadens: 89

Trötta men lyckliga muskler!

Som jag sagt förut så längtar jag tills att kunna springa fler pass och fler mil i veckan. Men kroppen behöver vänja sig långsamt och succesivt för att man inte ska överbelasta och dra på sig skador (hinnor och senor behöver mer tid att anpassa sig än muskler), så därför bärgar jag mig. Svårt, absolut! Men nödvändigt! Känner att jag mognat en hel del och tränar nu mer förnuftigt än förrut. Men vad är det man säger - man blir klokare med åren...så sant så.

Efter gårdagens ofriviliga "vilodag" då jag somnade i soffan så blev det att ta igen detta idag, utvilad och pigg. I know man kan inte ta igen missad träning men körde iaf styrkepasset idag som jag tänkt igår...trainerpasset gick dock upp i rök.

30min grennära styrka efter frullen, var ett tag sen och känner att jag får skärpa mig. Starka core-muskle samt lite prehab övningar är ju aldrig fel. Iaf inte i skadeförebyggande syfte så gott det går att värja sig mot dem. För eller senare slår de alltid till hur förbredd man än är.

Eftersom jag älskar att springa i mörkret som ni vet vid det här laget så väntade jag tills mörkret fallit på. Knäppt jag vet! Speciellt eftersom det var en helt underbart fin dag med strålande sol, när hösten är som finast och bäst. Men inte ens det kunde locka ut nattugglan i mig.
Så när middagen hade smält i magen så gav jag mig av ut i natten 20:30. Stjärnklart och sådär krispigt kallt. Rök ur munnen när jag andades snabba andetag där jag sprang fram längst cykelvägarna. Struntade att sätta på ipoden under uppvärmingen och bara insöp atomsfären ett tag. Näst in till knäpp tyst med ändast mina andetag och smygande steg som hördes ekande, mörkt, stjärnklart, nästan fullmåne och inte en människa ute, var det jag och natten ensamma. Sååå härlig känsla, känns som man är i sin egen lilla bubbla liksom.
Benen kändes pigga och fräscha och jag var taggat som bara den. Flöt på bra och det går bara bättre och bättre för var pass som går. Snittpulsen var nere på 144 så går absolut åt rätt håll. Dock kändes höger vad av igen men tror det bara handlade om en stel muskel (soleus), får se hur det känns i morgon. Ökade annars med yttligare +5min så dagens pass vart 40min kan nästan kalla det distans nu ju:) Var riktigt kul idag och jag ville bara springa MER! Det är precis då man INTE ska springa mer av ovanstående anledning…skador. Jag avslutade passet fylld av endorfiner och glad i hågen.

Blev kall dusch för benen (för att vara på säkra sidan...hur blev det med det där sluta känn bara köra?) efter följt av massage och sedan lite käk. Nu stundar sängen och några timmars välbehövlg sömn! Natti natti

Styrka - grennära styrka
Tid: 30min

Löpning
Underlag: asfalt
Tid: 40min
Medelpuls: 144
Maxpuls: 178

Borttrollad

Gissa vem som törnade in sött i soffan igår....ME. Var så aptrött och hungrig när jag kom hem vid 19:30 igår så orkade inte ut och springa med än gång. Då hade jag nog svimmat av blodsockerfall, ingen bra kombi. Skulle ju bara sätta mig ner och smälta maten lite men där trodde jag fel och John Blund trollade bort mig istället...gaahhh!

Men tar igen allt idag istället både grennära styrka och löpning a ´la 40min, lovely day:)

Laddar

Sitter och laddar för ett trainerpass efter jobbet. Längtar dock tills jag kan springa längre pass och nästan varje dag så att man slipper cyklandet. Cykel och löpning går ju inte riktigt hand i hand, då olika musklegrupper jobbar. Men ser det som bättre än att vila helt varannan dag. Kör ändå lugnt så att det mer blir uthållighetsträning än styrka...vill ju inte bygga på mig några cykelmuskler i onödan som jag inte behöver, man ska ju ändå bära runt på skiten sen!!!

Morrn morrn

God morgon!

Här sitter en väldig tröttis men fräscha ben har man vart fall så man får vara glad för det lilla:)

Ha en bra dag på er!!!

Lampjakt

Nu är jag så där glad och hög som bara löpare i bubblan kan vara eller känna sig efter ett pass. Jag struntar i vad benen säger och tänker mer på vad jag behöver JAG. Alla vet att vi alla måste sluta känna efter ibland och bara köra. Så måste alla göra. Men jag är mästare på att känna efter. Mycket! Och känner jag ofta minsta lilla ja då vilar jag hellre och inbillar mig att det ofta är värre än vad det faktiskt är. Beror nog mycket på min tidigare stressfraktur som jag är livrädd att få uppleva igen. Visst gör löpning ont och ska göra ont men det är ändå skillnad på ont och ont.

Men idag struntade jag helt i att känna efter och bara gav mig ut i mörkret för att jaga lyktstolpar. Gick lite tungt i början men efter uppvärmningen flöt det på och jag hittade ett skönt tempo att ligga i. Ökade med yttligare 5min och det kändes fantastiskt att få springa i hela 35min. Älskar att springa när det är mörkt, kan inte riktigt säga varför! Fokuserade på musiken och att bara flyta med än att känna efter FÖR mycket och det funkade faktiskt nog utmärkt. Visst kände jag lite lite i benhinnorna men ignorerade det och bara någon stund senare var det bort, där ser man inget att jaga upp sig för....sååå sluta känn efter för mycket och bara springa!!!



"Jag har hittat mitt tunnelseende. Och jag är i tunneln nu. Ser inte ljuset - allt är mörkt. Skönt! :) "

Löpning
Underlag: asfalt
Tid: 35min
Medelpuls:152
Maxpuls: 177

Call it a day!!!

Efter en heldag på jobbet med fullt upp hela dagen var jag helt slut körd när jag kom hem och bestämde mig för att "call it a day". Trött och hungrig som en varg kände jag att det fick bli vilodag och lördagsmys istället med go mat och horisontelltläge i soffan resten av kvällen. Hade ändå tänkt ta en vilodag i morrn så spelar ju ingen roll om det blev idag eller i morgon. Så kolhydratladdar för morgondagens löppass istället!

Svettigt värre

Jag fortsätter cyklingen inomhus med ännu ett trainerpass idag. Men inget hårt pass utan mer inställt på återhämtning för att få bra genomblödning och få igång cirkulationen för att spola bort lite av stelheten som satt sig sen gårdagens tuffa löppass. Så man är redo att ge fullt ös på löpningen i morrn oxå nu när man är uppe i 35min vill man ju göra det bästa av den tiden.

Cyklingen kändes annars riktigt bra idag förutom lite stelhet, det var en bra dag med bra känsla. Sånt som man inte märker förrän man hoppat upp i sadeln. Trött och seg på morgonen kan betyda toppendag ändå, eller om man har otur en hel kass dag med. Jaja ingen logik där alltså. Men idag hade jag tur och det var en bra dag och flyt, jag kände mig stark trots allt!

Efter frullen hoppade jag då upp i sadeln framför Simpsons och satt där och körde på i jämnt fint tempo. Pulsen hölls sig låg och skenade inte iväg (ja förrutom då jag satt och gapskrattade åt Homer...what a guy:) så det måste ju betyda att återhämtningen varit bra, trots alla mina tuffa pass. Dock var det svettigt värre, riktigt varmt idag och det kunde inte hjälpas med varken öppna fönster eller dörr. 66min senare hoppade jag av pigg, glad men blöt som jag skulle tagit en dusch. Behövdes drickas en del under pass för att kompensera upp. Trots att jag drack massor slutade det med en dunkande huvudvärk ändå några timmar senare!

Trainer

Tid: 66min

Medelpuls: 133

Maxpuls: 149

Medelkadens: 78

Nu är det fredagsmys för hela slanten:) Trevlig helg på er!!!

Det är för dagar som idag man håller på

Oj oj oj vad lätt det gick idag! Tröttheten som fanns igår var som bort blåst må jag säga. Antingen beror det på att jag rensade ut lite spindelväv (slaggprodukter som gjort mig stel) i och med cyklingen igår. Oavsett för det spelar inge roll så var det väldigt roligt att springa idag. Eftersom jag är en känslomänniska som känner mycket, tycker mycket och tänker mycket så är det inte helt knasigt att jag efter mitt superduperpass är super positiv, super glad, super sprallig och full proppad med energi så att det räcker och blir över. Att jag dessutom slagit bort alla tankar på tröttheten som fanns igår och bara gav mig ut för att springa i morse och inte kände efter något utan bara gav mig av på lätta, fina ben som trippade fram utan minsta forcering från min sida. Sånt händer verkligen inte ofta, men ååååhh så underbara dessa stunder är när de infinner sig då och då...oftast när man verkligen behöver dem oxå, när det gått neråt eller emot ett tag! Till och med grennära styrkan efteråt gick fint och spänstig må kanske vara att överdriva, men va tusan det fanns något idag som inte funnits där på ett tag, gött mos riktigt najs:) Var till och med några byggjobbare som jag sprang förbi som körde ikapp mig senare med deras bil och sa att det såg så attans lätt ut där jag trippade fram med ett jäkla fint steg. Glad blev jag som bara den för deras fina kommentar. Det var något speciellt med idag det var som något släppte eler klickade till och jag hittade mitt alldeles egna lätta löparsteg, cool känsla. Kunde ha fortsatt att springa hur länge som helst men höll mig till min plan med att öka 5min varannan gång och så fick det bli!

Det är för dagar som idag man håller på!

Löpning
Underlag: asfalt
Tid: 30min
Medelpuls: 156
Maxpuls: 180

Styrketräning - grennära styrka
Tid: 30min

Kom i håg!

Energikick

Såg på Berg flyttar in och ikväll våldgästade hon Gunde Svan. Vilken mysig kille alltså. Gillade hans tidtagning med dusch momentet, snacka om tävlingsmänniska. Säger som Berg - Vill skulle alla ha våran egen Gunde som peppade:) Man fick verkligen en energikick av kvällens program!

Trainer healing+massage

Cykla inne är grejen som gäller nu när det är mörkt, kallt, regnigt och ruggigt ute och hösten är här. Särskilt vardagarna som redan är kort som de redan är när man kommer hem efter jobbet och det är kolsvart ute, då blir det svårt att ge sig ut och cykla så då är trainern ett givet val. Skönt att kunna träna enkelt hemma oxå. Inte långt till kylskåpet, duschen och sängen sen!

Blev ett besök hos massören i morse för lite massage på mina stela löparben för att mjuka upp stela muskler som verkligen gjorde sig påminda det var verkligen aj aj aj när jag vaknade och stapplade upp ur sängen som om jag våre 90år. Men det gjorde 1h bot på:)

Märker att hösten gjort mig otroligt trött och hängig. Jobbigt som tusan, visst vet man att det alltid blir likadant varje år men på något sätt förtränger man alltid hur jobbigt det ändå är. Man har ju vant sig vid sommaren ljuset och värmen och så vips så är den som bortblåst. Hatar att frysa. Så var inget att välja på när dagens träning skulle bli av. Trainer fick det bli! Verkligen ingen allväderscyklist inte.

Allt var redan upp riggat så bara att hoppa upp i sadeln och plugga in ipoden i örenen och köra. Tv var även den på ifall att liksom, men kör ändå som bäst när jag trappar på till enbart musik och bara fokuserar! Men idag behövdes det lite distraherande tv såpor eftersom jag verkligen kände mig super seg och det var otroligt jobbigt att motivera sig att köra bara 1h. Hade först tänkt köra på 2h men det kom inte ens på frågan en dag som denna. Hoppade lättad av 1h senare!

Dock kom en ångest krypandes över mig några timmar senare att jag kunde ge upp så LÄTT jag som alltid kämpar på som den tuffa böna som man är. Detta är verkligen inte likt mig och jag kunde inte liksom acceptera detta så hoppade upp på trainer igen och körde yttligare 35min sten hård träning. Knäpp man är va? Men gud va skönt det var och lätt gick det oxå. Som healing för själen:)

Märker en klar förbättring i min onda vad oxå. Måste vara mina cyklelpass som gjort att cirkulationen kommit igång i musklerna och läkningen gått snabbare. Imorgon ska jag alltså springa igen och öka med yttligare 5min a lá 30min. Bara jag tänker på det börjar benen sprattla av sig själv.

Trainer
Tid: 1h 35min
Medelpuls: 145
Maxpuls: 178
Medelkadens: 94

Åt rätt riktning

Jag brukar försöka unvika att bli irriterad över vädret. Det är ju liksom så meningslöst att ödsla energi på något man ändå inte kan göra något åt. Mycket kan vi påverka och ändra, men vädret får vi ta för vad det är liksom. Passar det inte får man byta land, helt enkelt, flytta söder ut eller nått. Enklare är dock att byta till passande kläder för vad är det man alltid fått höra sen barnsben "finns inget dåligt väder bara dåliga kläder"! Jag tycker ändå att det faktiskt är mycket mer behagligt att springa i nollgradigt och duggregn än i 26 grader varmt och strålande solsken, så det så. Även om det idag inte var nollgradigt, men duggregn och motvind var det iaf.

Jag känner ett totalt lugn i själen idag efter min sköna runda förrut. Har inte direkt tänkt på det tidigare, men nu märker jag faktiskt hur stressad jag varit av det här tråkiga onda som hotat min löpning. För en människa med stort kontrollbehov som jag blir det löjligt nog väldigt jobbigt att bara ta en dag i taget...som man nu får göra i början. Ta steg för steg och öka successivt. Jag vill ju planera upp uppbyggnadsperioden och gå med i en löparklubb NU! Men kroppen kändes så fin idag, ingen smärta från högra vaden, inte minsta ömhet eller smärta kvar eller jo lite i början men det gick snabbt över efter en lugn uppvärmning ibland är det bäst att inte tänka utan bara springa. Jag är pigg, glad och upprymd men framför allt så känner jag mig så lugn och balanserad. Så skönt!

Jag bara kliv ut genom dörren och sprang åt det håll som kändes bäst. Bara springa. Kort, snabbt eller långsamt. Njuta av en lugn och harmonisk själ i en frisk, stark och smärtfri kropp. Brukar alltid annars planera mina rundor gillar det på det sättet, men idag släppte jag allt och bara sprang, lät benen rulla på lätt där i duggregnet och motvinden. Många kanske tyckte jag var helt snurr i bollen som gav mig ut när vädret var som värst men det är i sådana tillfällen jag älskar utmaningen och upplevelsen:) Hoppas på att kroppen fortfarande är smärtfri i mörrn med!


Löpning
Tid: 25min
Medelpuls: 156
Maxpuls: 178

Jag växer:)

Ja inte på breden då utan jag menar bloggen. Jag har nått det magiska talet med över 20 000 besökare, det trodde jag väl aldrig förra året då jag startade min lilla blogg mest för skojs skull att så många skulle vilja läsa om mig och min träning. Jag hoppas att jag har inspirerat och motiverat någon/några på köpet till att finna glädjen i att träna oavsätt om det handlar om att ge sig ut att springa, cykla eller köra Arobics. Och jag lovar att jag skall göra mitt bästa med att uppdatera bloggen med härliga inlägg och bilder om mina äventyr såväl som upp och ner gångar och göra den ännu bättre:)

Tack för att ni läser min blogg:D Det är tack vare er som även jag får inspiration och motivation till att träna som jag gör. Har man haft en skit dag och kommer in här och läser era fina och peppande kommentarer kan man inte annat än att få ett leende på läpparna!

Balans

Jag liksom många andra träningsbloggar pratar mycket om balans. Balansen mellan att vila, träna och äta rätt, en svår balansgång som bara en själv kan känna svaret på. Alla är vi olika, det som passar mig kan vara helt emot vad någon annan behöver. Men efter flera år av träning känner jag iaf min kropp någerlunda. Jag vet att jag äter bra, mycket och nyttigt och av allting förrutom gluten som jag är allergisk mot. Sömn och vila har jag oxå hittat en bra balans mellan. Vet att jag måste ha mina 9h sömn för att verkligen känna mig utvilad och återhämtad samt 2st vilodagar dock kan det i dessa vilodagar ingå aktiv vila iform av promenader. Tränings mängden är det ju dock lite svårare med, ena månaden klara jag mycket mer medans jag en annan inte alls klara lika mycket träning och behöver längre återhämtning fast man tränar nästan exakt samma hela tiden.

Det jag kommit fram till är att jag fuskat med att dela upp veckorna i lätt, mellan och hård. På så sätt hinner kroppen vänja sig och återhämta sig på ett annat sätt än om man kör hårt hela tiden. Utgick från ett sådant upplägg förut och ska absolut gå tillbaka till det nu, inget mer fusk inte. Vill jag hålla på med det jag älskar mer än någonting annat så får man oxå lära sig att göra det på rätt sätt så man slipper berg och dalbanorna! Slut med det. Ska oxå se mig om efter en löparklubb och få hjälp med upplägg istället för att bolla idér med mig själv, mycket lättare att ha en tränare att bolla med och som hjälper en med tränings upplägg. Står och velar mellan Tjalve och Norrköpings friidrott...

Kroppen ska bli superstark och tålig, jag har ju för tusan storalöpardrömmar att förverkliga (som tur är har jag hela livet på mig...)!

Att bro på någonting helt annat men ändå med balans att göra. Hittade idag en balansplatta på jobbet och har förrut tränat en hel del balans samt styrkeövningar för knä, vader och fötter i förrebyggande syfte samt efter min stressfraktur. Men har nu slavat en hel del med uppbyggandsträningen sista tiden förrutom grennära styrkan som jag oftast får till två gånger i veckan. Har senaste tiden haft ganska mycket beskymmer med vaderna/benhinnorna och tror det kan vara på sin plats att ta upp balansplattan-träningen igen för att bli av med mina problem (tåhävningar, hällgång och snedhävningar gör jag redan som rehab). Någon mer som kör balansplatt-träning? Isf har det hjälpt er?

Får se om man skall investera i en eller inte!?

Det lilla lugna...

Eftersom jag känt mig lite upp och ner sista tiden har jag bestämt mig för att ta det lilla lugna några dagar och inte press kroppen FÖR mycket, fortfarande träna men ta det lugnt och bara njuta på ett annat sätt. Jag brukar ju slita, ta i och pressa kroppen så mycket jag bara kan, alltid köra fullt ut i 100. Måste nog lära mig att balansera mellan kvalite och kvantité. Kan kanske vara därför jag känner denna berg och dalbana? Måste lära mig att köra lugna och fina pass med och inte alltid ge järnet och tänja gränser. Visst är det kul att testa var gränserna går, spränga tider och distanser och känna utmattningen sprida sig i kroppen som ett gift så man är helt slut med spagettiben. Jag vill vara en blöt slängd Wetextrasa där på golvet -en liten metafor;) Men inte varje pass kanske man inte skall eftersträva detta...

Kände mig iaf pigg idag och full med energi igen skönt som tusan. Men idag hände något, jag bestämde mig nu att från och med idag ska jag göra en ändring och lära mig köra lugna njutar pass oxå framöver. Så idag var dagen på mitt nya tränings jag. Visst kan man träna lugnt och det ger ändå lika mycket fast på ett annat sätt. Så efter jobbet åkte jag hem och åt en god söndagsmiddag med familjen i lugn och ro. Sedan tog jag mitt ansvar och åkte och röstade. Viktigt att göra sin röst hörd om man skall få en förändring, annars kan man inte gnälla!

Sedan bar det av på en liten löprunda runt Lindö. Struntade i pulsklockan och lyssnade bara på hur kroppen och benen kändes. Men likt förbaskat envis som jag är stack jag i väg ganska snabbt i ett tempo som jag trodde var helt ok....där trodde jag dock fel. Benen blev fort stumma, andningen mera ansträngd och jag svor många gånger över mig själv att jag aldrig lär mig. Likt förbaskat hade jag gjort det igen och kutat på som en idiot och inte tagit det lilla lugna. Men kom på mitt snedsteg ganska fort och sänkte tempot och återfann lugnet och njutningen. Ökade på med yttligare 5min idag så hela 20min blev det. Benen rullade på fint i mystempo, musiken dunkade på i mörkret och där smög jag fram längst lövkläda cykelbanor....mysfaktor på hög-nivå:)

Kom hem, byte om och hoppade sedan upp på trainern framför valvakan. Satt och bara rullade ur benen i lugnt tempo. Pulsen höll sig låg och nu ska man väl igentligen skriva något med att det var ett riktigt mysigt litet pass, men guuuud va boring att sitta och köra trainer i snigel-fart. Visst kommer man inte direkt framåt. Men när man kör på i bra tempofart annars och sitter och nöter på ja då glömmer man bort den lilla detaljen om hur tråkigt det faktiskt är för det distraheras av hur jobbigt det är att sitta i tempoställning, hålla en jämn fart och bra kadens 1-2timmar medans svetten rinner. Nu kunde man istället känna efter FÖR mycket och jag tappade ärligt suget efter 15min men pinnade på av ren tristes...grymt bra pannbensbyggarträning iaf att köra snigelfart om man ska se något posetivt.



Löpning
Tid: 20min

Trainer:
Tid:60min
Medelpuls: 128
Maxpuls: 145
Medelkadens: 78

Upp och Ner, Ner och Upp...

...Just nu beter sig min kropp väldigt underligt från den ena dagen till den andra. Ena dagen har jag hur mycket energi som helst och kan träna på som tusan och dagen efter finns det ingen kraft till något och jag är hur trött som helst. Går verkligen upp och ner som en berg och dalbana. Försöker förstå mig på varför det blir på detta visset men finner inte direkt något svar på min fråga, tycker dock att det blivit värre och värre sista tiden.

Är noga med att balansera med vila och bra mat men tycks inte spela någon roll. Ja ja ibland kan man ju komma in i svackor och rätt som det är, är de borta lika fort som de kom. Så kanske inte ska lägga ner allt för mycket tid att analysera detta...men skumt att det kan gå så upp och ner. Rätt vad det är känner man sig så trött som jag våre döende och i andra som jag skulle kunna bestiga Mount Everest??!!

Idag sa kroppen ifrån helt. Så blev totalvila. Var stel i benen ifrån gårdagen, många muskler som strejkade speciellt ryggen och det kändes inte riktigt bra överlag heller, kan inte säga vad det är men något kändes bara fel. Så ingen idé att tvinga på kroppen någon träning då utan bättre att vila helt och hoppas på bättre tider i morgon. Vill ju ha en stark och pigg kropp och kunna träna massor med:) Kanske håller på att bli sjuk? Får se om det bryter ut eller inte...

Fullt utmattad...

Totalt slut, ut pumpad och utmattad i kroppen. Skönt på ett sätt men ändå inte riktigt. Men om en stund när jag fyllt på med ännu mera mat och horisontalläge i sängen så. Hela dagen har gått lite upp och ner, men tänkte att lite träning kunde råda bot på´t. Men kunde ju tusan ha slagit vad om innan att det inte kanske var den bästa idén, hade nu med facit i hand varit bättre att ta timeout och haft en vilodag. Körde iaf slut på mig själv. Började med 15min löpning (går ut försiktigt nu i början och ökar med 5min varannan dag). Kändes bra och det gick lätt, 15min kändes som ingenting och hade inte varit några problem att fortsätta 45min till, men hade gett mig den på att hålla mitt löfte om att gå ut försiktigt så det fanns ingen chans att endorfinhöga jag skulle kunna övertalas! Kom hem byte om till cykelkläder och hoppade upp på trainern. Japp trainer idag med, helt förskräckligt men nu när vi går mot mörkare tider kunde jag ju inte precis ge mig ut med pannlampa och köra landsväg om jag inte vill bli påkörd vill säga.


Kände mig fortfarande fräsch i benen och tänkte att detta blir en baggis. Men efter sisådär 20min in på passet började illamåendet kom smygandes och det var faktiskt ingen rolig upplevelse må jag säga, men skam den som ger sig (inte jag i varje fall, hellre hade de fått släppa bort mig än att jag skulle ge vika för lite illamående!!!). Tyckte inte att jag körde på allt för tufft utan bara ett gammalt vanligt hedligt temopass. Illamåendet släppte inte och jag fick sänka farten, drack lite, fortsatte trampa på och svettades som en klimaterietant. Men det ville sig inte, illamåendet var ett illa faktum och jag fick verkigen kämpa mig igenom hela 60min passet. En riktig pina!!! Vet inte om jag öppnade lite för hårt med löpningen eller om det kanske berodde på att jag ätit lite dåligt under dagen och fick något sorts blodsockerfall roligt var det iaf inte:(

Men med en massa dricka och mat i magen efterått mådde jag mycket bättre. I morgon får det nog bli en vilodag!

Trevlig helg på er alla goa läsare för det ska jag ha:)

Löpning
Tid: 15min
Medelpuls: 154
Maxpuls: 177

Trainer
Tid: 60min
Medelpuls: 147
Maxpuls: 167
Medelkadens: 89

75min trainermys:)

Velade ett tag men ikväll blev det istället trainerns som vann slaget mot löpningen. Jag valde att medvetet vila från löpningen för att kroppen ska hinna återhämta sig nu när jag inte sprungit på ett tag, det är ändå löpningen som sliter en del och med 5km i bagaget under mitt duathlon så kan vaden behöva lite extra vila. Men i morrn blir det nog en runda till skogs eller om man skulle köra på asfalt som den asfalts-drottning man är?;)

Trött efter tidig morgonträning och en heldag på jobbet bestämde jag mig för att köra ett lugnt lågintensivpass. Jag lyssnade på musik så att det stod härliga till (man blir ju sååå mycket mer peppad), trainern lät mer än vanligt som att jag skulle lyfta från marken vilken sekund som helst (kände mig lite som Karlsson på taket hahah) och så hade jag TVn på för lite extra pepp. Ja menar ifall jag skulle bli uttråkad måste jag ju distraheras så att man inte faller in i negativa tankebanor. Att cykla inne är ju en aning annorlundare än ute kan man ju lugnt säga. 1 timme inne känns som 4 ute! Då förstår ni som inte prövat hur boring det är men grym pannbensträning för våren 2011:)

Svetten rann så att det kändes som jag badade och ändå tryckte jag inte på allt för mycket satsade mer på lågintensiv-nöta-pass. Blir ju rätt så fokuserad träning på trainern. Man sitter liksom där man sitter. Samma ställning hela tiden men ändå bra tryck i pedalerna och där satt jag i 75min och bara trampade på som om det våre det roligaste som finns. Ute så blir det ju lite mer varierat om man säger så, man rullar lite, man står upp lite, man sitter upp, en backe kommer, man sätter sig i tempoställning och flyger fram ja ni fattar. Får se om det kanske kan bli ett pass ute nu i helgen om vädret tillåter...

Trainer
Tid: 75min
Medelpuls: 127
Maxpuls: 142
Medelkadens: 78

Den innerliga viljan

Jag har en sådan innerlig vilja att hinna med allt roligt och att göra andra tillags men känns som tiden inte riktigt räcker till ibland. Som att min kompis Jessica skickade ett mess i morse och frågde om jag skulle med ut på en morgonpromenix innan jobbet. Klockan stod då på 5:30 en omänsklig tid om du frågar morgontröttisen nr1 (visst handlar det till stor del oxå att jag måste lägga mig tidigare om morgonträning någonsin ska bli min grej!). Tror ni jag var peppad...inte det minsta. Mörkt, kallt och ösregn lockande inte precis upp mig från min varma sköna säng. Men efter lite funderande insåg jag att hon brukar ställa upp för mig så nu fick jag snällt pallra mig upp och göra detsamma!

Riktigt trevlig promenad må jag säga trots den tidiga timmen! Jag var dock supertrött i början och det tog ett litet tag innan jag fått upp både fart och kommit ur min lilla bubbla. Men sedan speedade vi båda på runt Lindö i ösregnet. Men var ganska mysigt måste jag erkänna, det var helt folktomt bara vi, mörkret, regnet och så några hundägare. Snackade massor om allt som hänt, och gick raskt inget mesande här inte det heter ju faktiskt powerwalk. Tiden bara flög iväg! Pigg som bara den och med en god frulle i magen bar det av till jobbet.

Bovetegröt, mjölk, kanel och mango+rostis med gurka och en stor kopp tea:)

Nu sitter jag här nersjunken vid matbordet och funderar stort på om jag ska bege mig upp i skogen för en löprunda eller om det får bli trainern framför TVn? Lutar mer åt trainern och så får det bli löpning i morrn...

Mörkare tider...

Blev en kvällspromenix med lilla mamsen bara för att jag kan och hade sådan överskotts energi. Gud va fort det blir mörkt nu förtiden, vi går verkligen mot mörkare tider. Nu intas det lite blogg/TV snacks fullt med c-vitamin i dessa förkylnings tider. Vill ju boosta sig lite extra eller iaf så gott det går.

Dagens Peptalk

På rulle

Kroppen kändes oförskämt pigg när jag hoppade upp i morse kanske en aning stel men annars som vanligt. Konstigt att man kan press kroppen så hårt och så är den nästintill återhämtad till dagen efter...en grym apparat kroppen och ibland oxå väldigt svårt att förstå sig på!

Blev en stund på trainern för att skölja ur den lilla stelhet som fanns kvar i benen. Ja vet trainer, när man fortfarande kan köra ute tänker nog många. Om jag haft tid hade jag mer än gärna gett mig ut i den strålande höst solen som såg så inbjudande ut, men eftersom jag inte hade den tiden och det kände bättre att köra trainer än inget annat fick det duga. Är ju en liten procedur att ge sig ut till skillnad mot att bara hoppa upp på trainern och köra!

Ett skönt och lugnt återhämtningspass framför tv blev det och alla dess såpor, tv-shop och talks shows som gick. Vilken skit rent ut sagt som sänds på dagarna tror dem inte att det finns några normala människor som gluttar på burken då eller? Eller är det där ifrån den fått sitt namn dumburken? Nästan gång blir det att slänga på en rulle!!!

Trainer
60min
Medelpuls:136
Maxpuls:150
Medelkadens:78

Tokigheter

Ibland får man bara försig sådana konstigheter. Som idag då jag fick för mig att köra ett egen komponerat duathlon. För er som inte vet vad ett duathlon är, så är det när man först springer sen cyklar och sen springer igen. Som ett triathlon men man hoppar över simningen och springer istället. Mycket roligare att hoppa över den iaf enligt mig som är en skit dålig crawlare och som sjunker som en sten utan våtdräkt.

Idén kom under frullen då jag satt där och myste med nya Runner´s world och kom över Pasi Salonens artikel om hur han så härligt kämpade sig igen UK ironman. Snacka om att jag vart inspirerad och grymt sugen att själv köra. Så där satt jag och drömde mig bort till Club La Santa på Lanzarote där jag själv kört flera triathlons och duathlons, vilka minnen. Det var då det slog mig att jag skulle göra ett egen komponerat duathlon här hemma. Vad passade bättre än regnig och tråkig dag som denna?

Bestämde mig för att köra en sprint variation. En vanlig sprint består av (5 + 20 + 2,5 km) men jag kortade av första löpsträckan till enbart 2,5km istället. Dock var jag lite oroad eftersom jag verkligen inte sprungit på ett tag nu och inte visste hur min vad skulle svara med 5km löpning. Ställde upp allt snyggt och prydligt så att växlingarna skulle gå så smidigt som möjligt, växlingarna ägde rum hemma i trädgården under altanen så att inte allt skulle bli dränkt av regnet.


Nu gällde det skulle min vad bära eller brista, det skulle jag snart få svaret på då jag försiktigt gav mig iväg på min första 2,5km löprunda. Kändes lite stelt i början men med nya dojjorna gick det galant och löpningen flöt på bra. Ville inte trycka på för mycket utan sparade mig ganska mycket. Tillbaka hemma igen slängde jag snabbt av mig skorna och drog på mig cykel dojjorna, glasögon, handskar, hjälm och hoppade upp i sadeln för min 20km runda i ösregn och blåst, you just gotta love it:) Var riktigt kämpigt sista milen då jag knappt såg något pga av regnet och glasögon som immade igen. Men hög på endorfiner trampade jag på som en toka lika glad för det ändå. Försökte projecera bilder från Lanza de minuter då pannbenet höll på att svikta lite. Huttrandes och genom dränkt var jag tillbaka hemma igen och redo att växla till löpning igen. Lättare sagt än gjort. Att försöka få ner ett par dyblöta fötter i löpardojjorna gick inte lika lätt som jag hoppats och växlingen tog längre tid än tänkt (tur de inte var tävling då hade många placeringar försvunnit). Taggad som bara den att få springa igen gav jag mig av på de resterande 2,5km löpning. För er som inte provat på att springa efter att man cyklat en längre sträcka kan jag säga grattis, det är ingen skön känsla precis. Kroppen fattar nada och benen vill inte alls vara med på noterna, känns som man staplar fram på stela pinnar innan dem fattar vad de ska göra. Men det släppte snart och så hittade jag flytet och benen bara rullade på av sig själv. Vi var ett löparskorna och jag. Där i ösregnet knöt vi ett vänskapsband som kommer växa sig starkare och starkare för var pass. För vad är det man säger tuffa upplevelser knyter än sammare!!!

Aaaa vilken ljuvlig dag. Men snacka om att jag var rejält trött i kropp och knopp när jag senare kröp ner i soffan efter en varm skön och efterlängtad dusch och ett stort mål mat på det. September är inte direkt optimalt med sina kyliga krispiga vindar och ösregn om man ska köra duathlon i triathlondräkt. Men ibland får man ju konstiga idér för sig;)

Duathlon (2,5-20-2,5km)
Sammanlagd tid med växlingar: 1h 11min 33sec (tog dock inte tiden på växlingarna så den är uppskattningsvis, så kan nog lägga på någon minut eller två där)

Löpning 1: 12:09min
Tempo: 4:52min/km
+växling ca 2min
Cykling: 43:21min
Hastighet:27:68km/h
+växling ca 3min
Löpning 2: 11:03min
Tempo: 4:25min/km

Nu tackar denna utpumade kropp för sig och går belåtet till sängs!

Blöt djur

Ska bara pusta ut lite, slänga i mig lite kollisar och värma denna dyblöta kropp så kommer min duathlon rapport sen...om jag inte somnar i soffan vill säga!

Adios Ekiden

Är den inte helt underbart cool, den nya Adidas adiZero Adios Ekiden. Men sen är den ju världens snabbaste marathonsko oxå i helt unik design. Så varför är den världens snabbaste marathonsko då? Jo, eftersom Haile Gebrselassie slog världsrekord på Berlin Marathon 2008 i just denna modellen. Med tiden: 2:03.59. Helt grymt fantastisk bra tid. Väcker verkligen ha begär men får nöja mig med mina blå snyggingar, dem rockar dem med:)

Laddar om

Kom hem laddade med lite gröt och for sedan iväg till gymmet. Blev 1 timme bland maskinerna, hantlarna och gummibanden samt 1timme på Ellips maskinen. Det är jag nöjd med efter en lång dag. Kroppen känns frisk och kry och i morgon ska jag nog kunna testa mina nya Salvations som skall vara den stora lösningen på mina ben-problem!

Styrketräning
Tid: 1h

Ellips
Tid: 1h

"Världens bästa jobb"

Måndagar kan för vissa kännas sådär jobbigt ångest framkallande och piss tråkiga, veckan börjar om och helgen är slut och flera dar till nästa. Men så känner inte jag. För mig känns måndagar bara roliga, att få gå till ett jobb som man själv brinner för och är inom något jag själv tycker så himla mycket om. Att kunna inspirera och hjälpa kunderna till att få en så härlig löpar upplevelse som möjligt ja det är inte alla förunat. Men jag är en av dem.

Idag kom det in en kille jag hjälpte förra veckan. Han hade haft problem med benhinnorna och det var inte underligt då han sprungit i alldeles fel skor. Med panik i blicken eftersom han skulle köra Stockholm halvmarathon i helgen sökte han fribrilt efter en lösning. Hjälpte honom att hitta ett par bra skor samt vissade en rad olika streatch övningar för vaden som han kunde köra. Önskade jag honom stort lycka till. Vem tror ni kommer in idag om inte "killen" jag hjälpte. Han tackade som hemskt mycket för den fina hjälpen och ville bara berätta att det gick galant på halvmaran och tycket att jag kunde vara stolt över att kunna ge sådan expert hjälp. Det är för dessa små tillfällen som man älskar sitt jobb:)


Medans andra vill gräva ner sig på måndagar går jag glat med ett leende:)