Välkommen till mitt lilla krypin, denna blogg handlar om min väg tillbaka efter några års uppehåll från löpningen pga av stressfraktur och struma och min vägen dit som kommer kantas av blod som droppar, svett som rinner, tårar som faller, skratt som förgyller, mjölksyra som sprutar, adrenalinkickar, hinder att överkomma, gränser att spränga, tider att jaga, mål att slå och en jäkla massa träningsmil i benen! Om tankens kraft att bli det bästa man kan bli för att nå dit man vill. Så läs och inspireras, för ni är varmt välkomna att följa med på mina äventyr mot mina mål!

Motto

--- Tough Times Don't Last. Tough People Do!!!

--- Desire Is The Most Importent Factor In Success
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

tisdagen den 25:e oktober 2011

Monster veckan är här!

Skulle antagligen inte tränat igår överhuvudtaget men lätt att vara efterklok!

Allt gick skit igår, ni vet en sådan där dag då man gärna hade sluppit att ens gå upp och det hade varit bättre att vara fortsätta sova tills nästa dag. Men bestämde mig ändå för att bege mig ut på en löprunda eftersom det brukar peppa upp en. Inställningen och motivationen var dock inte alls där, hade mensvärk så in i helvete och ont i huvudet. Tänk att man kan förändras så under 1 vecka i månaden, faccinerande ändå!

Började kuta på i ett lugnt tempo uppe i skogen. Redan vid dem första stegen tog det emot men jag bet ihop, men vid 4km kändes det förbaskat jobbigt kroppen skrek demostrativt efter vila och lugn, mina benhinnor gjorde ont av DS-trainerna som bara några dagar innan hade avgudads av mig själv då jag riktigt hade fluggit fram i dem, hade förändrats till dem sämsta skit skorna ever. Tänk vad allt kan ändras av lite hormoner hahahah. Så var bara att kapitulera, vifta den vita flaggan och gå resten av biten tillbaka. Inte ett dugg mer uppgaskad än tidigare, till och med mer depp då benhinnorna värkte och jag fick för mig i min depp att jag kommer väl aldrig mer kunna springa nu (denna här veckan, men just då kändes det som för alltid;)

Tror jag ska ta lite extra vila den här veckan och bara göra sånt som känns inbjudande som att ligga och bara softa i soffan och äta godis....;) Tycker synd om er killar som får stå ut med oss tjejer när vi blir som monster.

Ett råd - Lite aldrig på någon som blöder 1 vecka i månaden och fortfarande överlever hahaha!;)

Löpning - terräng
Tid: 50min (mest gång än löpning, sämsta passet på länge!)

Styrketräning - funktionell
Tid: 60min

0 kommentarer:

Skicka en kommentar