Upp som en tupp och ner som en pannkaka för att citera en känd löparbloggerska. Det var ungefär så jag kände mig igår. Från att ha haft ganska mycket energi, kände mig väl inte på top men efter en heldag på jobbet så kanske det inte är att räkna med!?
Begav mig till Medley och körde 90min ellipsmaskin innan jag begav mig hem för välförtjänt vila. Trodde jag ja!? Började köra som f-n i magen och resten av kvällen och natten spenderade jag på muggen...gaaahhh. Fråge vem som helst som känner mig och de kan intyga att jag är fullkomligt LIVRÄDD för magsjuka och att kräks jag flyr som om folk våre pestsmittade bara de säger att de har ont i magen och trycker sedan i mig 10 vitpepparkorn (om det hjälper eller ej är det väl ingen som vet, men en gammal beprövad metod iaf som inte är att underskatta!) och spritar händerna som en idiot. Kan tyckas komiskt men jag har verkligen världens fobi för att kräkas. Om jag ska se något positivt ur denna hemska natt är det iaf att jag inte har kräkts utan att det valde en annan väg vilket jag är grymt tacksam för!!!
Klen som om jag skulle ha sprungit en mara har jag iaf kommit upp på fötter för en stund för att försöka peta i mig lite födda iform av resorb, blåbärssoppa, avslagen pepsi, rostis och gröt. Får se om magen blir tacksam eller om den sparkar bak ut igen!?
Fy f-n alltså ger verkligen alla som åkt på kräksjukan min fulla medkänsla för dessa nära dödenupplevelser huuuu....
När man är sjuk blir man som 5år igen och vill att mamma ska komma sådär som bara mammor kan och pyssla om en. Har verkligen varit ynklig, klen och tyckt riktigt synd om mig själv hela dan:( Så när mamsen dyker upp med glass, pepsi max och nya Runner´s world kan man ju inte annat än att le igen och känna sig lite bättre. Vad våre världen utan alla goa mammor!? Tråkig och grå...
Upp som en tupp och ner som en pannkaka för att citera en känd löparbloggerska. Det var ungefär så jag kände mig igår. Från att ha haft ganska mycket energi, kände mig väl inte på top men efter en heldag på jobbet så kanske det inte är att räkna med!?
Känns som vägen till att känna mig helt frisk igen och full med energi i den här gamla kroppen inte ligger allt för långt bort iaf. Vilket är en grymt skön känsla :D
Jag som skulle ut på date med mina nya gyllene dojor igår kväll och så går man på date med John Blund istället och somnar i soffan gaahhh...Skönt iofs det med fast inte lika tillfredställande som att ge sig ut i natten med Triumph och nöta km!!!
Sitter och laddar på jobbet för kvällens distanspass då mina nya Saucony Triumph 8 ska invigas kan knappt bärja mig....vill hem och prova nu. Har ju fullkomligt älskat mina andra så tror nog inte att jag kommer bli besviken direkt och årets modell är ju några gram lättare oxå vilket aldrig är fel! Fattar dock inte att jag redan slitit ut de gamla men men efter 160mil, plus en massa promenader, plus kutande på jobbet så är det väl inte underligt!? Tiden går fort när man har roligt som sagt;)
