Fråga:Hej! Jag läser att du har hypotyreos. Det har jag också haft sen 2005 ungefär, men har dessvärre haft sån otur med läkare, så har inte riktigt fått klart för mig vad de innebär, eller vilka följder det kan få. Du verkar ha ganska bra koll på det.. jag tränar mycket också & funderar om du vet vad hypotyreos kan ha för effekt på träning osv? / Malin
Svar:
Hej Malin!
När man har hypotyreos som oss så har kroppen haft svårare att återhämta sig under sjukdomen, de är därför många upplever som tränar att flåset blir sämre, man får lättare mjölksyra och det kan ta flera dagar innan man återhämtat sig så man kan köra ett till pass. Om man i detta läge inte lyssnat på kroppen då man kanske inte vetat att man har hypotyreos så blir man ofta sjuk eller skadad som ett skydd för att man inte ska träna och påfresta kroppen när det går på sparlåga och redan har svårt som det är, kroppens egen försvarsmekanism.
Nu går vi ju båda två på medicin och kroppen normaliseras igen. Så det ända man behöver tänka på är att man kan behöva höja dosen på levaxinet om man ökar träningsdosen mycket för att kroppen behöver mer levaxin för att klara av det. Det man oxå kan tänka på är att vi är mer benägna att behöva äta vitamin-mineraltillskott eftersom man ofta som hypotyreosar lider bris på speciellt B12 och magnesium. Detta är iaf vad min läkare sagt till mig. Annars är det bara att köra på och framför allt lyssna på kroppens signaler så man vet om man behöver sänka eller höja dosen på levaxinet! :) Hoppas du fick lite svar på din fråga.
-------------------------------------------------------------------------------------
Fråga:
Hej Sarah. Jag snubblade över din blogg (tror det var när jag surfade på Adios) och tyckte den var väldigt kul att läsa. Jag hoppas att det här bara är ett temporärt blogguppehåll och inte en permanent nedstängning av bloggen. Mvh Kim
Svar:
Hej Kim!
Va kul att du tyckte om min blogg:) Det har bara varit ett temporärt uppehåll pga av att jag varit sjuk i Struma och inte kunnat träna på och vad skriver man då om i en träningsblogg!? Men nu är jag på banan igen och ska ta upp bloggandet.
-------------------------------------------------------------------------------------
Fråga:
Ville tacka för en helt fantastisk blogg. Jag har precis blivit sjukskriven för en knäskada; ledband, menisk och inflammation och det mesta känns ganska hopplöst. Hur går man vidare och kommer igen när det känns som vägen med rehab och stillasittande är milslång, åtminstonde i tanken?
Svar:Hej Petra!
Tack snälla för din fina kommentar, det är kommentarer som dessa som gör att man vill fortsätta/ ta uppbloggandet igen då man alltid kan inspirera någon.
Det är verkligen inte alltid lätt att motivera sig när det känns som man har allt emot sig och allt känns tungt med skador och vägen tillbaka känns hur långt bort som helst och man kan inte se slutet på tunneln. Jag vet precis hur du känner då jag själv fick en stressfraktur i skenbenet och fick rehaba i 1år innan jag sakta, sakta kunde ta upp löpningen igen. Det råd jag kan ge dig för att få tillbaka gnistan och motivationen tillbaka är att sätt upp små del mål med rehaben, det kommer ta tid, ja, men om du sätter igång idag är du lite närmare dit mål att kunna träna på som vanlig igen även om det känns som en evighet dit just nu.
*Försök att sätta upp små del mål för att få något att fokusera på samt ett stort mål dit du vill nå när du är färdig med rehaben. På så sätt får du motivationen att fortsätta eftersom du i slutändan vill kunna uppnå dit slut mål, säg ex. att springa Vår Ruset med tjejpolarna eller nått sånt.
*Sen kan man ju alltid motivera sig eller finna inspiration i tidningar typ Runner´s World, titta på nya träningskläder och skor man kan unna sig för att rehaben skall bli roligare. Ja det är faktiskt så att träningen blir juuuu så mycket roligare när man känner sig fin på gymmet eller ute i spåret. Kalla mig ytlig men tror inte jag är ensam om att känna så ;)
*Sen är det en slutlig grej som alla inbitna träningsmänniskor måste lära sig att livet tar inte slut bara för att man inte kan träna och blir skadad. Vilket jag tyckte då jag fick min stressfraktur och vart skit depp ett tag och såg inte hur någon annan fritidssyssla kunde vara roligare och var, vad jag skulle lägga all denna överflödiga tid på nu!? Men man klarar sig alldeles utmärkt även utan träningen även om det känns tungt i början så finns det så mycket mer som man undertiden kan lägga sin energi och tid på än att grotta ner sig och deppa och ödsla massa onödig energi till. Tillåt dig att deppa ett tag men inte allt för länge då blir det en svår spiral att komma ur. Gör du något åt saken som att gå till gymmet och rehaba kommer du känns dig så mycket bättre jag lovar eller kanske lägga tid på något annat du oxå tycker är kul för en stund.
Fortsätt och kämpa och ge inte upp, du kommer komma tillbaka och då med ett starkare pannben än innan efter en sådan här motgång kommer man alltid ut lite starkare på andra sidan sen!:)
Hoppas dessa tips hjälpte dig en bit på vägen och att du vid det här laget känner dig bättre med skadan!
Om någon har fler frågor är det bara att fråga på så försöker jag svara så gott jag kan!Ha det fint med er!
Det är fortfarande krut i gumman hahaha. Formen börjar ta sig men jag måste allt bygga upp mig lite så beniga armar som jag har. För man vill ju se fit ut inte benig!
Hade bra tryck i armar och ben trots grym träningsvärk sen gårdagens fartlek i skogen. Men just nu njuter jag bara av smärtan och att kunna träna på igen:) Blev 1 timme styrka när jag kom hem från jobbet...lovely. Nu ligger käket i magen, kesella, jorgubbar och solrosfrön för det gäller att fylla på med energi till morgondagens löppass så att musklerna och kroppen hinner återhämta sig!
Favvo melliset just nu när det är jordgubbstider!
