Vad är en löprunda i duggregn, om inte helt underbart!

Då var det alltså dax för den där jobbiga testa foten rundan. Både nervtjitlande, förväntansfullt och asjobbigt på samma gång i en härligt med jobbigt kompott. Eftersom det kan gå helt fantastiskt bra eller rent utsagt åt helvete. Men vågar man inget får man inget veta, så med det mottot eller snarare mantrat snörrade jag på mig skorna bad en sista bön ( ja jag är inte religös men ibland kan man ju ta hjälp av de högra makterna iaf om dem nu finns!?) började försiktigt att jogga iväg och det kändes riktigt bra, ville inte ta ut något i förskott men vid 20min hade jag hållit andan tillräckligt, nu kunde jag äntligen pusta ut. Fötterna höll och sjukgymnasten Johan hade gissat helt rätt ang. att det verkar vara muskulärt wiihiii slutade jogga vid 28min. För man behöver ju inte utmana ödet till det yttersta!?;) Kände att det var lite stramt i ena foten så några dagars till vila, rehab övningarna och så lite massage så är jag ute och kutar igen snabbre än snabbt!!!:)